Sista veckan

Sista veckan har varit full av den ena insikten och uppenbarelsen efter den andra. Det handlar om

Sömnbrist hos A
Sömnbrist hos mig
Mitt mående
A och skolan och fröken

Jag bearbetar mig, formulerar mig, begrundar och försöker ilskereducera, sedan kommer det nog ett gäng blogginlägg.

Om väggarna kunde tala..

Å vad jag önskar det. I torsdags satt T och jag och pratade till midnatt om A. På fredagen hade vi ett möte med en rektor på en annan skola. Vi satt och pratade i timmar om A, hur hon är, vad bekymret är på hennes skola i relation till A. Hur A fungerar, hur skolan fungerar. Hur skolan påverkar A negativt så hon inte blir den människa hon skulle kunna bli om hon fick rätt förutsättningar. Finns det någon skola idag som har rätt förutsättningar? Vi pratade, formulerade, skrev. Mötet med rektorn gick bra men ändå sådär.  Vi fick sagt det vi ville men hon kan inget lova, det är en populär skola, många vill ha sina barn där. Jag tror inte vi är först i kön. Inte heller den skolan fungerar optimalt.

Det kommer nog ett nytt inlägg om skolan, när jag försökt minnas allt vi pratade om. Jag var trött då och är trött nu så jag behöver få T:s anteckningar. För väggarna lär jag nog inte få höra från.

Runt

Det känns ofta som att mina tankar går i cirklar. Jag kommer på något jag vill blogga om, för att någon minut senare komma fram till att jag nog redan gjort just det. Inget nytt under solen.. Jag blir less på mina problem, att hitta en balans i relationen till T, A och hennes eländiga sömnbrist, jobbet som är tungt, mitt eviga stök, tröttheten.. Det är samma sak om och om igen.

Samtidigt är det en trygghet också. Det är såhär mitt liv ser ut, jag vet hur jag har det, begränsningarna. Utmaningarna! Just nu är prio ett att komma tillrätta med A:s sömn. Hon mår bäst av att somna 19.30-20. Den här veckan har hon inte somnat innan 21.30 någon kväll. Hon blir hålögd, följer inte instruktioner. Säger man stopp så fortsätter hon vilket resulterade i att idag låg fröer från ett helt gäng av fjolårets fröpåsar utspridda på köksgolvet. Blir spännande att se vad jag lyckades rädda av det hela.. Hon har inte varit på judon på över en månad. För trött så att hon inte är fungerande på lektionerna och sjukdom har satt käppar i hjulet. Om några dagar är det dags igen. Denna gången ska hon dit, även om hon är trött. Det känns som att vi curlar henne när vi håller henne hemma, men samtidigt vill vi ju inte att hon ska bli den där ungen man tittar snett på för att hon aldrig gör vad ledarna säger. Jobbigt!

När jag tittar ner…

Strumpor. IKEA har ju två olika storlekar på sina klassiska blå påsar. Tänk er den mindre storleken av IKEA-kasse. Rymmer ändå en hel del. Just nu är en sådan full med mina och A:s strumpor. Hopplöst oparade. Jag har beslutat att till att börja med ta fram alla A:s, para ihop och skänka till syrrans unge. Det är ett fåtal jag köpt sista året och de känner jag igen, alla andra är för små. Jag behöver köpa nya strumpor till henne.

Andra saker jag ser när jag tittar ner är trasiga skor. Goretex-skor från ECCO som trots bara två års användande ändå läcker in vatten. Jag har försökt limma dem (pappas uppfostran, allt kan lagas med liquisole (?) eller silvertejp), men det höll bara någon månad. När jag var i Göteborg senast köpte jag två dyra ersättningsskor och har fortfarande inte bestämt vilket par jag ska behålla om ens något eller båda.