November

Hittar igen en gammal chat från november 2014, grät flera gånger på jobbet under en dag, var för trött och därmed känslig för all kritik, som dessutom framfördes på ett dåligt sätt.

Minns november 2016, hur jag gick hem gråtande från jobbet flera gånger. Hade jobbat för mycket (flera månader) med en kollega som inte gick att jobba tillsammans med och som inte längre är kvar. Jag fick göra två personers jobb och dessutom försöka handleda henom.

November 2017, gråter på jobbet. Återigen gjort två personers jobb.

Jag kanske helt enkelt ska vara ledigt en vecka i slutet av november 2018?

Annonser

Olycka

Det är en fredag i början av december. Jag har haft för mycket att göra på jobbet, inte orkat något. Har inte julpyntat, men hämtat kartongerna från förrådet. Nu står de i vardagsrummet och tar upp plats och lägenheten blir stökigare för varje dag som går. A har fyllt 8, det har varit kalas och fest och gäster och roligt, men jag är trött. Nästa år ska jag börja julpynta redan i slutet av oktober så det är påbörjat när A fyller, inte att jag måste lägga massa energi på det efteråt.

Det är en fredag i början av december. Jag är i Göteborg, ska på föreläsning i jobbet och sen fest på kvällen. Egentligen orkar jag inte. Men jag har bestämt att äntligen försöka få till lite julstämning. Så jag har bokat hotell. Ringt T och sagt att han gärna får följa med om han vill, det är bokat och betalt. Jag tänker att vi ska gå på Jul på Liseberg, få julstämning. Han har inte heller orkat, en god vän till oss båda, men barndomsvän till T gick bort någon månad tidigare och T har precis varit iväg på begravning.

Jag går av tåget i Göteborg, går några hundra meter och sen vet jag inte vad som händer. Jag ramlar rakt framåt utan att ta emot mig. Slår i glasögonen så de böjs sönder, slår i näsan, slår nästan helt igenom läppen. Jag vaknar till. Jag blöder, från näsa, tinning och mun. Från knän. Folk kommer fram, ger mig näsdukar. Jag ligger mitt på en väg. Vet inte vad som hänt. Mina händer är blodiga, jag ser hur det droppar blod på jackan. Jag har ont. Jätteont. Jag får hjälp för att resa mig upp, plötsligt ligger jag på rygg igen, någon håller upp mina ben. Jag svimmade visst.

En av de som slöt upp hade gått tio meter bakom mig. Hen är läkare. Tror att jag snubblade. Hen tror inte att jag behöver åka till akuten. Det tror inte jag heller. Jag blöder mycket. Jag får hjälp till ett ställe där jag kan sätta mig ner. Jag får te med mycket socker i. Får gå på toaletten, tvätta bort blodet, snygga till mig. Stoppa upp en stor klump toapapper i näsan som fortfarande blöder. Byta till reservstrumpbyxorna som jag hade i handväskan. De är tydligen för små. Messar T och ber honom ta med reservglasögon.

Jag har en och en halv timma på mig innan föreläsningen jag ska på börjar. Jag tar mig ut på stan, med klumpen papper i näsan. Först till optiker. Undrar om det går att böja rätt glasögonen. Kanske. Antingen går det, eller så går de av, de kan inte garantera något, men som de är nu går de inte att använda. Mina nya glasögon, knappt tre veckor gamla. Hon är borta en stund, kommer tillbaka med hela glasögon. Sedan köpa strumpbyxor i rätt storlek. Jag är lite snurrig i huvudet känner jag. Måste få i mig något att äta. Det går inte. Jag blöder fortfarande från munnen och det gör ont att äta. Jag blir lite illamående.

Mot föreläsningen. Blåslagen med begynnande fläskläpp. Blodig jacka (men det syns inte för den är mörkblå). Tydligen blodig klänning också men det upptäcker jag inte förrän åtta timmar senare. Lång föreläsning. Tre timmar utan paus. Jag blir snurrig, känner av att jag inte ätit något på hela dagen. Kissenödig. Till slut blir det en påtvingad paus, det är inte bara jag som behöver gå på toa. Jag springer ut.

På kvällen är det fest. Jag mår bra, men har ont överallt. Haltar, näsan gör hemskt ont. Tolv timmar efter fallet kommer jag till hotellet. Det är fint. En skål med godis och chips på rummet. Smoothie. Jag är trött och sover djupt den natten. T får i uppdrag att kolla av att jag är väckbar under natten. Gärna utan att väcka mig. Det lyckas han med.

Nästa morgon är jag seg. Vi äter sen frukost, sen sover jag en stund igen. Jag inser att Liseberg och karuseller är ingen idé för min del. Vi börjar på stan. Lush, NK:s julskyltning, julspel utanför domkyrkan med livs levande kamel. Försöker fixa julklapp åt syrran. Äter god lunch. Tillbaka till hotellet igen. Jag behöver sova en stund igen. Vi ställer in Liseberg, kanske på söndagen. Ser på film på hotellet. Tar reda på vem som är jour på söndagen hemma. Jag sover gott. På söndagen mår jag sämre. Känner mig tung och seg i huvudet. Ostadig. Börjar inse att jag behöver nog undersökas av någon. Orkar inte sitta på Sahlgrenska-akuten i flera timmar. Mår inte bra. Börjar storgråta. Orkar inte ställa in Liseberg, vill inte göra A besviken. T fattar beslutet. Vi tar nästa tåg hem.

Väl hemma äter jag lite innan jag åker till akuten. Inser att jag kommer inte få äta när jag väl kommer dit. Vi blir kvar några timmar. Röntgen av hjärna och ansikte. Det ser bra ut. Sjukskriven två veckor.

Dagarna som följer fortsätter jag försämras. Är ostadig och darrig. Får ringa T när jag ska till tandläkaren för jag klarar inte att gå själv. Haltar. Han tar hand om mig. A bor hos honom, men de kommer förbi varje dag efter skolan. Lagar mat, myser.

Julstämningen går det uselt med. Jag mår för dåligt, sover 14 timmar per natt, T är hos mig för mycket så inget blir gjort hos honom heller. Fem dagar innan julafton får jag upp julgardinerna, då har jag börjat bli bättre. Plastgranen kommer upp, pyntas. Nästan allt julpynt ligger kvar i julkartongerna som nu flyttat till mitt sovrum. Vardagsrummet och köket ger i varje fall lite julstämning. Två dagar innan jul bjuder jag ut T och A på restaurang. Sjukskrivningen går ut och jag ska vara ledig i mellandagarna. Det känns skönt.

Det snurrar för snabbt

Livet.. Jag får ingen ordning på det. Att leva ensam är svårt. All vardagslogistik. Övertid, försöka hinna få en tvättid, när ska jag dammsuga? Ingen diskmaskin, ingen tvättmaskin, handdisk och tvättstuga. Vill rensa och slänga saker, men hinner inte. Påbörjar miljoner projekt, men lyckas inte avsluta och till slut ställs alla halvfärdiga projekt ner i det redan överfulla förrådet så att jag inte ens kan komma in i det på ett tryggt och säkert sätt längre.

Sömnbristen. Min egen. Att väldigt snällt och milt knuffas i riktning mot nytt ansvarstagande på jobbet. Det är roligt, utmanande, ofta överkomligt, inte alltid.

Jag är trött och slut.

För att inte tala om..

.. Föräldratidningarna. Detta gissel. Jag har sparat två. Båda från 2009, A:s år. Någon slags sammanställning 2009- första året. Av toppen: om du bara ska köpa en enda tidning, köp den här. Köpguide, barnets utveckling mm. De ska läggas undan till A. I minneslådan som jag någon gång ska skapa.