Den största sorgen

Det jag sörjer mest med skilsmässan är att min älskade dotter med största sannolikhet aldrig kommer få ett syskon. Hon kommer vara ensam. Och det gör ont!

Annonser

Yrkesarbetande föräldrar

Många av barnen i min lågstadieklass hade förresten två yrkesarbetande föräldrar. Men många arbetade som lantbrukare och hade möjlighet att ha barnen hemma fast de hade häcken full med allt som skulle göras. Imponerande att de orkade.

Pojkar

Som sen 70-talist växte jag upp i ett litet samhälle med två yrkesarbetande föräldrar. Det innebar dagis, något som inte många jämnåriga gick på. I min lågstadieklass var vi cirka tjugo barn och tre av oss hade gått på dagis tillsammans, ytterligare några hade gått hos dagmamma. På dagis fanns också barn från omgivande byar, de hamnade sedan i andra skolor men dagis och fritids var i samhället.

De som var jämngamla med mig på dagis och senare fritids var två flickor och två pojkar. Flickorna hamnade senare i en annan skola medan pojkarna och jag hängde ihop. Vi lekte tillsammans allihop men när skolan började hände jag mer med killarna och de andra tjejerna blev tydligare en enhet, men vi lekte alla med alla. Vi klättrade i träd, lekte i sandlådan, byggde kojor, klädde ut oss till prinsessor (bara flickorna), gungade, spelade spel, målade, jagade varandra, klängde och hade roligt.

När skolan började blev alla tjejer i min klass kära i en av killarna från dagis (utom en tjej som blev kär i den andre killen). Eftersom jag umgicks med killarna ansågs jag vara experten (en roll som jag trivdes med). Jag fick överlämnas kärleksbrev osv. Det var väldigt spännande med hemligheterna och väldigt roligt. Samtidigt gled vi ifrån varandra mer när skolan började. Killarna blev mer killiga, jag saknade tjejerna från dagis som då gick på en annan skola och alla tjejerna i min klass kände redan varandra eftersom de gått på lekis/förskola tillsammans (6-årsverksamhet för barn som inte gick på dagis, vi som gick på dagis fick motsvarande delar där istället). Skolan var väldigt grupperad. Tjejer, killar.

Jag var kär ibland men det var inget viktigt i mitt liv. Jag talade aldrig om det för någon av pojkarna jag var kär i och ibland var jag nog inte heller säker på att jag verkligen var kär. Vad var känsla och vad var passa in i normen? Man skulle alltid vara kär i någon har jag för mig. Eller skulle… Det var mycket frågor om vem man var kär i men så mycket mer än så var det aldrig. Jag minns att när vi var sju var två klasskamrater ihop men då satt de bredvid varandra på en rast och det var det. Inte ens i slutet av mellanstadiet var det så mycket vara ihop.

Jag fick min första pojkvän våren i sexan. Jag hade varit kär i honom länge (och där var jag verkligen kär). Vi kände varandra från scouterna. Vi var ihop i två månader. Jag var kär men visste liksom inte vad man skulle göra när man var ihop. Jag gick i sexan, han i sjuan. Jag talade inte om det för någon och vi träffades aldrig. Vi blev ihop precis innan sommarlovet och då var scouterna slut för säsongen så vi sågs aldrig. Efter två månader gjorde vi slut. Jag tyckte allt var lite genant, genant att ha en pojkvän.

Badkaret

Sitter i badkaret med dottern, vi leker att vi är sjöjungfrur. Vi simmar till Atlanten, plaskar, snurrar, glider runt bland bubblorna.
-vad tycker du är jobbigast med skilsmässan?
-att pappa inte har ett badkar
-finns det något annat som är jobbigt
-bara att pappa inte har ett badkar

Skilda

Nu är jag även lagligt sett inte gift längre. Och för att göra det mer officiellt gick jag in på facebook för att ändra min relationsstatus från gift till skild. Inte en kotte har reagerat! Jag vet att jag har fått blänkare ibland när en kompis blivit singel på facebook men tydligen är skild inte något som signaleras ut. Jag kunde välja på skild, separerad eller singel som lämpliga beskrivningar av mig och tyckte att skild passade bäst.