Reslektyren

Inför resan hem idag köpte jag ett paket med ”ta två tidningar betala för en”. En mama och en Amelia special. Jag trodde att det var specialen Hälsa och Träning (eller något liknande). Istället var det Kropp och Skönhet (eller något liknande). Besvikelsen! Den åkte rätt ner i tågets papperskorg.

Uppsala

Har gått en lång promenad i ett kallt Uppsala. Fingrarna saknar känsel, vantarna ligger kvar på hotellrummet. Nu sitter jag på ett café, dricker varm choklad, äter brownie med valnötter. Läser en bok. Näsan rinner. Jag njuter.

Imorgon är sista dagen för den här gången, åter mot hemmet, jag längtar. Tyvärr blir det snabbis hemma. Tvätta, packa om. Nästa vecka bär det av mot fjällen med mina föräldrar, dottern och exet (jag vet fortfarande inte vad jag ska kalla honom för). Snö, skidor, pulka, sällskapsspel, eld i öppen spis. Älskade familj vad jag längtar efter er nu, sista veckorna har varit intensiva och ensamma!

Nattsudd

Är iväg på kurs igen. Saknar dottern. Läser bloggar. Shoppar till dottern. Hänger på facebook. Läser. Spelar candy crush. Stickar. Längtar hem. Men har det bra! Orkar inte tänka klara tankar. Rödvin och renkött. Mums!

Bråk

Jag och dottern befinner oss på någon slags ständig kollisionskurs just nu. Det är påfrestande, tröttande. Det är ett ständigt tjat. Hela dagen. Hela tiden. Så fort jag pratar i telefon börjar hon prata högre. Idag ringde jag banken angående ett viktigt ärende, jag hörde inte hälften av vad de sa för dottern som till dess suttit i lugn och ro och sett på tv kom plötsligt på att hon måste prata med mig just då. Tjat och bråk och en trött mamma. Det är en usel kombination.

Män – nu

Det här att jag är singel.. Det känns konstigt och lite läskigt. Jag har i praktiken bara haft en enda pojkvän, som blev min man. Drygt tretton år fick vi. Jag känner mig inte som en singel. Jag vet inte vad jag känner mig som.

Jag är ovan vid män. Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska bete mig. Och nu pratar jag inte kärleksrelationer, jag pratar vänskap. Hur gör man. Så länge jag har varit i en relation har det varit så självklart, eller inte.. Jag har i vuxen ålder egentligen inte haft så många manliga vänner. Min man och en vän som var nyskild. Haft kompisar, ytliga, men inte vänner. Jag vet inte hur man gör..

Jag tror att alla flirtar med mig. Eller tror.. Jag förutsätter väl inte att alla vill flirta med mig, men är någon trevlig och småpratar, någon ny som jag inte känner sen förut, så vet jag inte riktigt vad jag ska tro, vad jag ska tänka. Jag kan inte relatera till män. Det är svårt och nytt. Hur gör man?