Övertid

De sista veckorna har varit slitiga. Jag har varit tvungen att jobba mer än vad jag mår bra av, med råge. Normalt försöker jag vara ledig en dag i veckan, jag behöver det för att må bra. Förra veckan jobbade jag fyrtiofyra timmar fördelat på fyra dagar, denna veckan har jag arbetat normala trettiosex timmar, men då ska jag även jobba både lördag och söndag. Jag var ledig för två veckor sedan, röjde och städade, gick sedan direkt in i att jobba fruktansvärt mycket. Min lediga dag den här veckan bestod i att jag satt och stirrade tomt framför mig, åkte till affären utan plånbok och glömde hämta A på skolan.

Jag blev ordentligt sliten. Den här veckan har varit normal men eftersom förra veckan var som den var har jag inte riktigt återhämtat mig än. Skitjobb.

Samtidigt ger jobbet otroligt mycket också. Att vi tog oss igenom förra veckan. Hittade lösningar på problem, när 1 + 1 plötsligt blir 3, och vi löser gåtan (kanske) som gäckat oss några månader. Att mitt i kaoset känna att vi gör ett bra jobb, ett väldigt bra jobb. Det är en enormt skön och stimulerande känsla. Och det är så ofta det inte känns så. Ofta är det bara rutinjobb, men de där gångerna då det liksom är något extra, det är härligt.

Med det sagt skulle jag gärna skippa helgjobbet, ta helg nu. Karva en pumpa, se en film.. Älskade unge!

Annonser

Rövrumpa

A har lärt sig säga R. Tidigare har det istället för R kommit ut ett J. Hon har försökt, vi har försökt, men inte. Och någon hjälp i form av logoped har vi inte fått träffa förrän A började ettan. Och så helt plötsligt, på en blåbärsplockningspromenad tillsammans med mormor och mig, på sommarlovet sista dagar, då hittade hon helt plötsligt R:en i skogen. Räv, Röv, Rumpa, Räv, Räv, Runpa.

Nu har det gått snart två månader och nu funkar även R:en inne i orden. Hon säger dem väldigt artikulerat, så det ibland känns som att hon muckar gräl, men det funkar. Hon pratar ungefär som Dick Harrison.