Naturligtvis höll sig magsjukan inte kvar i vrårna, lurande. Den kastade sig över min syster och mig. Jag kräktes, och kräkts, sedan sov jag i sjutton timmar. A fick vara med släkten. Hon tyckte det var mycket jobbigt, först dagarna när hon kände sig mindre älskad och sen blev jag sjuk.
Vi lämnade föräldrahemmet utan A:s älskade gosedjur, favoriten. Precis när bilen rullade ut från gården kom hon på att hen saknades, men visste inte var hen kunde vara. Jag stannade. Morfar svor. När man är så stor borde man ha lärt sig hålla reda på.
In med oss. A kvar i bilen. Tre vuxna som sprang runt och letade i knappt tio minuter. Ganska irriterade, hon får lära dig, det här blir en läxa. Ingen gos. Tillbaka till bilen. Förklara för A att vi letat. Jag hade till och med letat i kalla rummet. A säger att det är där gosen finns. Men hen var inte där.
Körde hem. Bil, vinter. Trött mamma, ledsen dotter. Kanske gosen ändå fanns i någon av de många kassarna, väskorna. Kör hem A till T för att få bort henne från magsjuka mig så fort som möjligt. Jag förklarar situationen för T, varpå A säger att gosen finns på kalla rummet, under en stege. Det var ett gömställe när A och kusinen lekte. Jag förklarade för henne att det var ju synd att hon inte berättade tidigare att det var exakt där hem låg. Hade jag vetat det hade jag naturligtvis sprungit in ytterligare en gång. Jag hade vänt om hon kommit på det inom en kvart. Gosen är viktig. A köpte henne när hon var två åt och två-tre månader. A minns det. Tydligt. Sen dess har det alltid varit gosen.
Sms:a mina föräldrar, meddela var de ska leta. Inget svar. Några timmar senare ringer A. Gos är hittad, men morfar vill inte skicka hen. Nästa vecka när mormor och morfar kommer, då kommer gosen också.
Nästa dag pratar jag med T. Hur glad A blev när morfar ringde och sa att gos var hittad. Och hur morfar sedan förklarade att gos inte kommer på posten, det kostar för mycket pengar och hur ledsen och besviken A blev på morfar. Och jag tänker att om det är tänkt att A ska lära sig något av det då måste man ju lägga upp det så också. Förklara att man inte skickat gos av den anledningen, inte skylla på pengar. Dagen efter slätar jag över, gör mjukare. Jag fick ju ha gos när jag var sjuk och kräktes (A tyckte hemskt synd om mig) så nu behövde hen tvättas innan hen kom tillbaka till A och det skulle ta flera dagar med torkningen och sen skulle ju mormor och morfar komma så det är bara precis att hen hinner bli färdig innan A får tillbaka henom. Vilken tur att de hinner bli färdiga så gos kan få komma direkt till A:s säng när hen är tillbaka.
Jag vill ju inte att det enda A lär sig av detta är att morfar inte bryr sig om A, särskilt inte med tanke på att det inte är sant.