Jag märker hur viktigt det är för mig att skriva här med viss regelbundenhet, dvs inte så glest som jag gjort sista året. När jag träffar läkaren och ska redogöra för hur det har funkat med en viss nivå, blir det svårt. För jag minns inte. Jag minns att det inte funkade. Att jag inte förstod vad en stopp-plikts-skylt betydde. Men jag minns inte så mycket mer. Väldigt lite från vardagen. Minnena försvinner i en grå dimma. DÅ är det skönt att kunna läsa tillbaka här, så jag ska försöka bli bättre på att dokumentera hur jag har det. Vad som funkar, vad som inte funkar, vad jag tänker och känner.
Det händer mycket i livet. Mycket som rör A. Mycket mina egna tankar och känslor kring att vara förälder till en unge som faktiskt är ganska stor, och samtidigt liten. Det är spännande tider. Nu är det för sent och jag är trött. Men jag återkommer
tankarochvardagslunk 