Kärleken till fläder

Jag älskar flädersaft såpass mycket att jag förra året fick en fläderbuske av min mamma i födelsedagspresent trots att jag inte själv har något ställe att plantera den. Så nu står den vid mina föräldrars stuga. Den är fortfarande för liten för att blomma, men som tur är har mina föräldrar två stora buskar sedan tidigare (en av dem gav jag min mamma i födelsedagspresent för några år sedan).

Fläderchampagne har jag själv aldrig tidigare gjort, men min syster gjorde det för några år sedan och har pratat om det lyriskt sedan dess. Marmeladen tyckte jag blev sådär. För geléig och jag borde tagit mer vatten och mindre flädersaft eftersom citronerna hade så mycket flädersmak i sig sedan de varit delaktiga i safttillverkningen. Men med en trevlig bit västerbottenost blir den nog väldigt passande. Saften avnjuts tillsammans med gin och det smakar inte alkohol alls…

Jag laddar för tyngre inlägg, men förkylningen har slagit till och jag sover och tvättar och sover och äter godis. Dottern är hos pappan några dagar och jag orkar inte med något tyngre just nu. Istället blir det fläder för hela slanten..

Vardagsmysterium

Vi har varit bortresta en dryg vecka jag och lilla gos. När vi kom hem behövde dottern bajsa (jublet på den!). När vi spolade toaletten efteråt kom det massa blått vatten. Nästa spolning var bara lite blå och tredje var normalfärgad igen. Exmaken som varit här och vattnat medan vi varit borta hävdar bestämt att han är oskyldig..

Det ständigt pågående projektet med att begränsa antalet bloggar som jag följer

Jag var nöjd med mig själv. Jag hade tagit bort en blogg från den låånga listan med bloggar som jag följer. I nästa inlägg jag läste framgick att en av mina favoritbloggare börjat en ny blogg…

Fläder x tre

Jag älskar flädersaft, har alltid gjort. Det har alltid varit min bästa! Mammas saft, inte köpesaften. Dottern verkar ha ärvt detta mitt sinne för smak!

Denna veckan som jag haft semester har vi verkligen frossat i fläder. När vi kom till mina föräldrars stuga var mammas saft precis färdig och årets omgång var fantastisk, inte lika besk som fjolårets, undrar vad det kommer sig? Så jag och dottern gjorde med assistans av mamma en omgång till oss (sju liter!). Vi har också gjort marmelad och nu står en omgång fläderchampagne på jäsning. Hoppas det blir bra!

Hur man ger sitt barn bajs-komplex

Dottern har haft problem med avföringen sedan hon började med vanlig mat och inte ammade längre. En orsak är säkert att hon är allergisk mot mjölkprotein och eftersom laktos i mjölk är laxerande så blir hon förstoppad lättare än andra. Vi har försökt först en medicin och sedan en annan. Först ren laktos, vilket hade viss effekt, men inte tillräcklig, och sista året en annan medicin som haft mycket bättre resultat. Dock är det fortfarande så att när vi lämnar över dottern till den andre föräldern så ingår det i rapporten att redogöra för när dottern bajsade senast och hur mycket medicin hon fått de sista dagarna.

Nu är jag och dottern i mina föräldrars sommarstuga. Här är det utedass som gäller.

Läggningarna på kvällen har blivit senare och senare för varje dag som gått, orsakade främst av min lathet, men även av dotterns starka vilja och av påståendet ”jag är inte trött, jag är aldrig trött”. När hon då strax efter 22, efter kissning, tandborstning och saga uppger att hon vill bajsa så tror jag inte riktigt på henne. Att det dessutom regnar utomhus och att jag bara har på mig linne och trosor har inget med saken att göra..

Jag frågar henne, behöver du verkligen bajsa eller är det bara bråk för att du inte vill sova. Hon är inte säker, det kanske är bråk, hon vet inte, det kanske är bråk.. Således inte så lovande.

Vi går ut. Springer till utedasset. Hon kissar. Sedan behöver hon stöd för fötterna, hon är varm, jag ska ta av henne tröjan. Hon funderar på vad det står på lådan hon har under fötterna. Margarin svarar jag. Det är ett långt ord, hur många bokstäver har det? Jag svarar. Sen kommer det en bajs. Hon trycker och tar i. Jag säger Grattis! Sen får jag ägna någon minut åt att förklara varför jag säger så (för då var det inte bråk). Sen tar det stopp, det blir för hårt, det vill inte komma mer. Jag börjar torka, upptäcker att det nog borde komma mer och frågar henne om hon inte kan försöka lite mer, för det behöver nog komma ut lite mer. Hon försöker. Det kommer mer! Jag sjunger hejaramsor.. ” Heja barnet, friskt humör, det är det som susen gör!” Hon blir överväldigad, lycklig och har sen sjungit ramsor för mig.

Visst är det så man gör det här med bajsande avslappnat och harmoniskt?

Semester

Jag befinner mig i mina föräldrars sommarstuga inne i de djupa skogarna. Egentligen ligger den bara femhundra meter in på en väg, men den ligger där vägen tar slut och det känns som att man är ensam i världen när man är där. Det är mitt himmelrike på jorden.

Jag och dottern bor i husvagnen. Varannan natt är hon modig och sover i hängmattan/ överslafen (två stolpar med ett tygstycke utspänt mellan sig) och varannan natt ligger hon med mig.

Vädret är omväxlande. Hon kissade i sängen, jag fick tvätta. Fyra gånger under dagen fick jag byta var tvätten torkade beroende på vädret. Ute-snickarboden-ute-inne. Jag sprang fram och tillbaka.

Vi åker på utflykter. Havet, samhället, morfars kusin. Vi går på promenad i skogen, plockar smultron, letar svamp, bygger vassbåtar. Jag säger till henne på skarpen att hon inte får blöta ner sig och så är det jag som doppar armbågen när jag försöker fotografera vassbåtens färd. Hon ser maneter för första gången, som i Hitta Nemo. Hon frågar morfar första kvällen var chipsen är och det slutar med att vi åker till affären. Hon upptäcker ostbågar och älskar det. Hon förhandlar. Jag pratar med mamma, bara är. Försöker slappna av, men vi fyller dagarna lite för mycket, samtidigt njuter jag.

Imorgon ska bilen nog in på lagning, eller fredag. Pappa fixar, tar tag i det som jag inte riktigt begriper, inte orkar försöka förstå. Han lagar sin egen bil (inte deras, hans… jämställdheten..), ligger under den i tre dagar, svär, men det blir bra. Han gillar att göra själv, men ibland går det till överdrift enligt oss andra.

Imorgon ska vi också på nattsudd. Uddevalla. Sommar. Shopping. Det är historia. Min historia. Imorgon ska dottern, mamma, min moster och jag iväg. Hoppas på uppehåll och semesterkänsla.

Journalgroda

En kompis till mig jobbade natt på sjukhuset. I en av salarna låg det två patienter där den ena snarkade väldigt högljutt. Efter några timmars utebliven sömn för den andre flyttade hon över honom och sängen till läkarexpeditionen där han sedan sov gott hela natten.

Dagen efter kunde hennes kollegor läsa i journalen:

Svårt att sova pga störande ljud. Drog över honom snabbt på läkarexpen. Pat(ienten) mycket nöjd, sover gott.

Antalet gånger hon har fått höra det? Många!!

Barnprat

Dottern har stora drömmar för framtiden. Vissa dagar ska hon ha tio barn, tio katter och tio hundar. Häromsistens skulle hon visst ha tusen barn när hon blir stor.

Alla flickorna ska heta A och alla pojkarna ska heta D. På det sättet behöver hon bara säga ”Nu gör ni som jag säger A” och så gör alla så. Det kommer ju vara jättelätt att vara förälder…

Dotterns tankar

Det är svårt att värdera hur dottern mår efter skilsmässan.

Hon berättar för sin lilla kusin om livet. Kusinen är två månader. Hon förklarar att hennes föräldrar är skilda, att det är jobbigt. När hon är med mamma saknar hon pappa och när hon är med pappa saknar hon mamma.

Jag vet att hon menar vad hon säger, samtidigt är det våra ord jag hör. Det är så vi har pratat med henne, så vi har förklarat för henne att det kommer vara. Men jag tror henne när hon säger att det är så.

När hon är hos mig och jag nekar henne att göra något säger hon att hon vill bo hos pappa istället, hon vill bara bo hos pappa. Som tur är säger hon samma sak, fast tvärtom, när hon är med honom. Vad tacksam jag är att vi kan prata med varandra om dem sakerna. Vad ont det gör när hon säger så.

Hon har blivit bråkigare, trilskare. Samtidigt har hela hennes tillvaro förändrats. Det vore konstigt om det inte kom någon reaktion. Är det här den? Å andra sidan hör jag kollegor som berättar att åren mellan fyra och sex har varit riktigt jobbiga för dem också, de har varit hemska. Så vad är vad?

Förra gången hon var bortrest talade vi i telefon ofta. Ofta. Varje dag frågade hon mig varför jag och pappa hade skilt oss. Nästa dag frågade hon om jag hade kommit på något mer. När vi har pratat hon och jag här hemma har hon inte frågat, det är jag som har tagit upp det med henne och försökt förklara. Nu frågade hon. Hon undrade varför jag inte var med. Efter att de kom hem har hon frågat någon enstaka gång.

Jag tror att hon mår ganska bra. Vi hade ett möte på dagis och där är det inga problem. Jag frågade specifikt. Där är allt bra, inget extra trots. Jag är tacksam. Jag tror att hon mår ganska bra. Men jag är orolig och rädd att hon inte gör det.

Jobbigt rekord

Så länge som jag har varit borta från min dotter nu, så länge har jag aldrig tidigare varit ifrån henne. Det är också en sorts rekord. Ett dåligt sådant. Och det känns sämre eftersom att det inte är jag som är iväg på roligheter utan det är hon som är bortrest.

Som jag har nämnt är min svärfar sjuk. Han har fått en cancerdiagnos. Han fick cellgifter i början av sommaren. De gav honom lägre dos än vad man ska ge och jag muttrade om att de var mesiga och borde ha gett den normala dosen. Sen svarade han ovanligt bra på den givna behandlingen, oväntat bra, fruktansvärt bra. Hans blodvärden sjönk som en sten. Förhoppningsvis var det det som hände, antingen det eller så har sjukdomen blivit mycket aggressivare och i så fall finns det inte mycket (inte något) man kan göra.

Det var tänkt att exmaken skulle åka upp till sina föräldrar och sin familj nu i början av juni, hans systerdotter tar studenten. Det var tänkt att dottern inte skulle följa med. Jag hade fått ett schema som funkade, jag hade inga kvällar, nätter eller helger den tiden som han skulle vara bortrest, men när han kom hem igen så skulle jag jobba många sådana pass istället.

När vi fick reda på svärfars diagnos och prognos så styrde vi om. Svärföräldrarna bor långt härifrån, dottern har träffat dem några gånger om året när vi har varit upp. Svärmor har varit ner någon gång varje år, men svärfar har pga medicinska problem inte kunnat resa så långt. Dottern har inte hunnit samla så många minnen av sin svärfar. När således allt ändrades insåg vi att det nog är bra om dottern åker med upp varje gång som svärfar ändå är i hyfsad form. Den här gången har han varit inlagd på sjukhus, han har varit trött och tagen, inte orkat med så mycket, men han har inte varit döende. Så vi styrde om. Dottern åkte med upp. De stannade längre än det var tänkt, för att kunna hjälpa till, för att samla minnen.

Nu har de varit borta i snart två veckor. Så länge har jag aldrig varit borta från henne förut. Om några dagar kommer de hem. Då jobbar jag nätter.. Vår plan sket sig kan man säga. Så jag kan träffa henne två timmar en dag, några fler nästa. Jag vill ju träffa henne så mycket mer, men samtidigt vet jag hur det är en vecka då jag jobbar nätter. Oftast behöver jag sova mycket på både dagar och nätter mellan arbetspassen. Men den här gången vill jag ju kramas, mysa, gosa.

Jag får se hur vi löser det. Jag får styra. Jag skulle tippa på att när vi träffas de där första två timmarna så tar vi det hemma hos dem, så att inte en del av tiden behöver gå åt till att förbereda det praktiska inför nattjobbet. Det får han göra. Jag får kramas!