Jobbigt rekord

Så länge som jag har varit borta från min dotter nu, så länge har jag aldrig tidigare varit ifrån henne. Det är också en sorts rekord. Ett dåligt sådant. Och det känns sämre eftersom att det inte är jag som är iväg på roligheter utan det är hon som är bortrest.

Som jag har nämnt är min svärfar sjuk. Han har fått en cancerdiagnos. Han fick cellgifter i början av sommaren. De gav honom lägre dos än vad man ska ge och jag muttrade om att de var mesiga och borde ha gett den normala dosen. Sen svarade han ovanligt bra på den givna behandlingen, oväntat bra, fruktansvärt bra. Hans blodvärden sjönk som en sten. Förhoppningsvis var det det som hände, antingen det eller så har sjukdomen blivit mycket aggressivare och i så fall finns det inte mycket (inte något) man kan göra.

Det var tänkt att exmaken skulle åka upp till sina föräldrar och sin familj nu i början av juni, hans systerdotter tar studenten. Det var tänkt att dottern inte skulle följa med. Jag hade fått ett schema som funkade, jag hade inga kvällar, nätter eller helger den tiden som han skulle vara bortrest, men när han kom hem igen så skulle jag jobba många sådana pass istället.

När vi fick reda på svärfars diagnos och prognos så styrde vi om. Svärföräldrarna bor långt härifrån, dottern har träffat dem några gånger om året när vi har varit upp. Svärmor har varit ner någon gång varje år, men svärfar har pga medicinska problem inte kunnat resa så långt. Dottern har inte hunnit samla så många minnen av sin svärfar. När således allt ändrades insåg vi att det nog är bra om dottern åker med upp varje gång som svärfar ändå är i hyfsad form. Den här gången har han varit inlagd på sjukhus, han har varit trött och tagen, inte orkat med så mycket, men han har inte varit döende. Så vi styrde om. Dottern åkte med upp. De stannade längre än det var tänkt, för att kunna hjälpa till, för att samla minnen.

Nu har de varit borta i snart två veckor. Så länge har jag aldrig varit borta från henne förut. Om några dagar kommer de hem. Då jobbar jag nätter.. Vår plan sket sig kan man säga. Så jag kan träffa henne två timmar en dag, några fler nästa. Jag vill ju träffa henne så mycket mer, men samtidigt vet jag hur det är en vecka då jag jobbar nätter. Oftast behöver jag sova mycket på både dagar och nätter mellan arbetspassen. Men den här gången vill jag ju kramas, mysa, gosa.

Jag får se hur vi löser det. Jag får styra. Jag skulle tippa på att när vi träffas de där första två timmarna så tar vi det hemma hos dem, så att inte en del av tiden behöver gå åt till att förbereda det praktiska inför nattjobbet. Det får han göra. Jag får kramas!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s