Vakum

Visst, jag behöver inte ha någon brådska att flytta ut, utan det är bättre att jag väntar lite och hittar något som jag verkligen gillar än att jag tar första bästa/värsta. Det låter ju bra och det är bra. Men samtidigt är ju beslutet fattat och fram till att jag hittat något, skrivit på kontrakt så känns det som att jag lever i ett vakum.

Jag har svårt att börja planera, drömma, hoppas, tänka, önska innan jag vet var jag kommer att bo. Vilka möbler vill jag ta med mig? Till viss del beror det på om det blir en trea eller en femma. Och vad som behöver sparas till maken beror på vad jag tar med mig.

När jag hittar en lägenhet eller ett hus som jag tycker mycket om börjar jag drömma och hoppas. Och när det sen av någon anledning inte håller så kommer uppgivenheten. Jag behöver få ett mål snart!

Semester

6 augusti

Vi är på semester, hela lilla familjen, på väg att trasas sönder. Det är bra, men jag känner mig samtidigt allt säkrare på beslutet att bryta upp. Och det är skönt att landa i det. Det är också skönt att få den här pausen från verkligheten.

Noja

22 juli

Idag postade jag papperna och betalade in avgiften som krävs för att de ska börja bearbeta ansökan. Det kändes som en klump i magen, jobbigt. Igår skev vi på papperna, för mig kändes det inte alls, men idag. Usch..

På sätt och vis längtar jag tills det är över, jag kan gå vidare med mitt liv, han kan gå vidare med sitt, förhoppningsvis kommer vi ha en bra relation och vara vänner.
På sätt och vis är jag rädd och undrar med viss förfäran hur det ska bli när det här är över. Ensamheten, vad ska jag fylla min ensamma tid med, kommer jag att trivas i mitt hem, kommer jag att klara det?
Skräckblandad förtjusning, aldrig har väl ett ord varit sannare!

Ont i magen

22 juli

Får ont i magen bara han säger något som på minsta vis kan ha med pengar att göra. Och det har nästan allt när man diskuterar fördelning. Bådar inte gott, eftersom vi egentligen inte börjat än. Överväger att skaffa stora mängder omeprazol och ta förebyggande inför att vi ska börja på riktigt efter semestern.

Skilsmässa

20 juli

Fy tusan var jobbigt det är just nu. Vi försöker att vara goda vänner och skjuta på de flesta jobbiga diskussioner (läs: bodelning och ekonomi) till efter semestern. Vi ska nämligen åka till Gotland i två veckor och först efter det kan det vara läge att ta alla diskussioner som kan leda till bråk. Men det är svårt att inte hamna i små diskussioner under dagarnas gång vilket gör att idag har jag t.ex. mått dåligt hela dagen med ont i magen. Och på sätt och vis blir det säkert mer spänningar för att vi nu försöker låta bli att prata om de jobbiga sakerna.

Det är svårt att veta hur vi ska förhålla oss. Å ena sidan vore det bra att ha börjat med bodelningen, å andra sidan vore det skönt att få en någorlunda harmonisk semester, men då är ju också frågan om vi klarar att få till det.

Det har också sista dagarna haft en tendens att komma upp en massa gammalt groll. När vi pratades vid den första kvällen var vi överens om att maken skulle få lägenheten, men att jag inte allt behövde flytta ut utan att jag kunde vänta tills det kom ut något bra på hemmet. Och vi var också överens om att det som har varit är i det förflutna, nu gäller det att få till det här nya så bra som möjligt och då är det gamla inte längre aktuellt, eller något liknande pratade vi om. Men vad svårt det är.. Vi hamnar lätt i ”du har ju alltid”, ”jag vet ju vad du…” och liknande inte särskilt konstruktiva diskussioner. Och jag känner att om de fortsätter så skaffar jag nog en tvåa ganska snart och inväntar sedan ett bättre boende i den.

Just ni sitter jag dock och fyller i skilsmössohandlingarna. Jag vill ha dem på posten innan vi åker om en vecka.

Hamna i kläm?

20 juli

Sen vill jag ju verkligen inte att dottern ska hamna i kläm heller. Om jag och maken bråkar med varandra är det tyvärr en risk att vi fräser ifrån lite mer mot dottern när hon bråkar med oss. Eller, vi har båda mindre tolerans helt enkelt, både med varandra och henne. Men vi fräser inte ifrån för ingenting, men alla snopp, kiss, och bajs sånger som hon lär sig på dagis just nu. Nej!

Lättnad

lördagen den 13:e juli 2013 

Det blev pratat.

Jag var rädd för bråk och orkade egentligen inte (konflikträdd), men som tur var behövde han få korta svar på några frågor om delad vårdnad (såklart), vill jag sätta dit honom (absolut inte, ifall inte han vill sätta dit mig), hur tänker jag kring vår lägenhet (ingen tvekan om att det är bäst för alla om han kan få den). Och det blev en fantastiskt bra och jobbig kväll, gråt, kramar, många tårar, långa samtal, avslöjanden osv. Nu känns allt mycket lugnare och konstigt nog bättre. Mycket oro försvann där från oss båda. Åter till att vika tvätt..