Jul

Jag har haft en riktigt bra jul. Riktigt bra!

Några dagar innan jul åt jag litet julbord med A och T, lite presenter öppnades. A hade gjort ett brädspel till mig som var så fantastiskt vackert. Tre figurer, en tomte, en snöboll och en hare som gick runt i ett vinterlandskap (genom tunnlar) och tävlar om vem som kom först i mål. Det spelade vi. Jag tror att jag kom sist.

Jag jobbar julafton och juldagen. Långa pass. Åt julmat och julgodis och jobbade intensivt (jag hade inbillat mig att det skulle vara lugnt, i varje fall på julafton, men tji fick jag). Jag hade en öppen inbjudan att åka hem till en vän på julafton men jag var så trött efter jobbet att jag åkte hem, mös i soffan med tv och bok och somnade ganska tidigt.

Nu har jag åkt på en rejäl förkylning, hostar så jag nästan kräks, så sen igår är jag hemma sjuk. Hostan började på julafton och blev verkligen värre för varje dag som gick. Muskelvärk, svettningar, men max 37,9 i temp. Det är inte influensa i varje fall.

Jag blir hemma från jobbet i morgon också, nästa vecka ska jag bara jobba måndag och tisdag, sen är jag ledig en vecka så vi får se vart den här förkylningen tar vägen om det blir jobb eller inte. Jag är på bättringsvägen men samtidigt ska jag jobba med de mest känsliga patienterna på hela sjukhuset så vi får se.. Och jag får fortfarande rejäla hostattacker.

Julen var riktigt bra, mysig, lugn. Harmonisk. Mycket bättre än vad jag tror att den skulle bli. Jag har sett på tv, läst böcker, pusslat och byggt lite lego. 

Hjälp

Sista veckorna har varit hopplösa.

Privat

A har inte somnat på kvällarna. Det har tagit tre timmar varje kväll. När hon efter tre veckor kom över det var det istället dags för förkylningen och hostan. Som naturligtvis sätter fart precis när hon ska somna. Och jag får ingenting gjort.

A fyllde sju för några veckor sedan. Det blev mycket umgås med T i den vevan. Födelsedag, flera kalas, och sen har det fortsatt och jag är så jäkla less på honom nu. Han ringer varje dag, eller messar. Om viktiga saker visst, men även om en hel del som bara är av social karaktär. I samma veva har han varit här flera kvällar, tex för att jag har varit på julbord med jobbet så han har varit barnvakt och massa andra saker då det var smidigaste lösningen. Just nu längtar jag tills de försvinner iväg på jul så jag slipper honom en vecka. Bekymret är väl att det är så himla svårt att klaga på honom eftersom han samtidigt hjälper mig och stöttar mig, men det är liksom att han stöttar mig på det sätt han vill och inte på det sätt jag vill. Eller, jag vet inte. Jag är bara sur.
Jobbet

Har varit ett helvete. Men nu lättar det förhoppningsvis. När man går gråtande hem från jobbet för att man är så trött, då är det för mycket. Att det myckna sammanföll med för lite sömn bidrog naturligtvis också.