Hjälp

Sista veckorna har varit hopplösa.

Privat

A har inte somnat på kvällarna. Det har tagit tre timmar varje kväll. När hon efter tre veckor kom över det var det istället dags för förkylningen och hostan. Som naturligtvis sätter fart precis när hon ska somna. Och jag får ingenting gjort.

A fyllde sju för några veckor sedan. Det blev mycket umgås med T i den vevan. Födelsedag, flera kalas, och sen har det fortsatt och jag är så jäkla less på honom nu. Han ringer varje dag, eller messar. Om viktiga saker visst, men även om en hel del som bara är av social karaktär. I samma veva har han varit här flera kvällar, tex för att jag har varit på julbord med jobbet så han har varit barnvakt och massa andra saker då det var smidigaste lösningen. Just nu längtar jag tills de försvinner iväg på jul så jag slipper honom en vecka. Bekymret är väl att det är så himla svårt att klaga på honom eftersom han samtidigt hjälper mig och stöttar mig, men det är liksom att han stöttar mig på det sätt han vill och inte på det sätt jag vill. Eller, jag vet inte. Jag är bara sur.
Jobbet

Har varit ett helvete. Men nu lättar det förhoppningsvis. När man går gråtande hem från jobbet för att man är så trött, då är det för mycket. Att det myckna sammanföll med för lite sömn bidrog naturligtvis också.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s