Imorgon kommer min dotter hem. Som jag längtar. Samtidigt gruvar jag mig. Det brukar alltid bli problematiskt de första dagarna med en ”ny” person. Så har det varit sedan knappt två år ungefär. Om jag var iväg på kurs tre-fyra dagar var det alltid extra mycket ”tvärtemot” de första dagarna hemma igen. Jag fick en känsla av att dottern behövde testa om de tidigare reglerna för vad hon inte fick göra fortfarande gällde nu när jag hade varit borta ett tag.
När dottern var ungefär ett halvår gammal läste jag lite tips från någon barnpsykolog angående vad man ska tänka på vid en eventuell skilsmässa där det är barn inblandade. Det enda av de tipsen som faktiskt stannade kvar hos mig gick ut på att barnet ska vara ungefär lika många dagar borta från den andra föräldern som barnet är år gammalt. Jag tyckte att det var en väldigt bra regel och när sedan dottern vid knappt tre års ålder tydligt visade att hon tyckte det var jobbigt när någon av oss var borta längre än tre dagar så dök den där regeln upp i bakhuvudet igen. Vi har också märkt att vid de tillfällen en av oss var borta länge (fyra-fem dagar) så tyckte dottern att det var väldigt jobbigt att prata i telefon med den föräldern som var borta. Hon blev extra påmind om att hon saknade och vi fick ofta lägga på luren mitt i för att det blev för jobbigt för henne.
Jag har läst intervjuer och blogginlägg med och av andra skilda. Uppfattningen att de första dagarna inte är lika harmoniska som de resterande är tämligen vanlig. Många säger att de gärna skulle haft fredag som bytesdag, men då förstör man ju helgen. Jag tycker inte att det är konstigt att det är såhär. Barnet har två olika hem med olika regler att förhålla sig till. Jag skulle också behöva några dagar för att ställa om mig.
Sedan skilsmässan har vi haft som målsättning att ha dottern ungefär halva veckor vardera. Tanken är att när hon börjar skolan (oklart om vi med det menar förskoleklass eller ettan) ska vi börja med hela veckor. Men vi har självklart massa undantag från denna generella regel. Veckor då jag jobbar natt, eller helg. Veckor när jag är på kurs. Veckor då exmaken och dottern ska hälsa på mina svärföräldrar (de bor så långt bort, så när man ändå åker bör man vara borta minst en vecka). Veckor då jag kanske ska vara på mina föräldrars sommarstuga i sommar. I praktiken har det blivit väldigt få halva veckor under våren. Mitt schema styr våra liv och även om jag verkligen jobbar med att få schemat att bli så fungerande som möjligt för oss så måste det ju även fungera för mina kollegor, och vissa saker går helt enkelt inte att undvika. Vi märker dock att de veckor vi följer vår ursprungsplan med halva veckor så fungerar det jättebra. De där inte lika lättsamma dagarna finns inte. Bytena går lättare, det är inte samma testande av gränser.
Nu har jag inte träffat min dotter sedan tisdag förra veckan, nästan två veckor. Jag längtar! Men jag tror och förväntar mig att det kommer inte bli så harmoniska dagar de allra första. Som tur är så är jag ledig torsdag-fredag (men jobbar helg) så till dess ska vi nog ha lyckats komma över det värsta och kan planera för något mysigt!
tankarochvardagslunk 