Offer-rollen

Jag insåg att jag till viss del lät som ett offer i mitt förra inlägg: ”jag var mest med som chaufför”. Det var helt och hållet självvalt. Jag anser att har dotterns farmor och fastar åkt åttio mil för att hälsa på så är det viktigt både för dem och för henne att de får träffas. Hade jag inte följt med hade inte heller dottern kunnat följa med för det var saker som behövde diskuteras (tyg-val, möbler etc) och att diskutera med en 4-åring i närheten är inte alltid det lättaste. Så jag hade ansvaret för henne (= lämnade in henne på leklandet och sprang omkring på det stora varuhuset ensam) men vi åt och fikade med de andra. Det var en bra dag!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s