Jag börjar skriva ett inlägg om att bo i en liten stad. Om att alla känner alla. Om hur jag gradvis etablerat mig i denna stad, känner någon som känner någon. Känner någon som råkat ut för något. Det har varit många sådana händelser sista veckorna. Men jag skriver inte färdigt, orkar inte. Det är för färskt, för ömtåligt.
Istället kan jag konstatera att vi skrattar på jobbet igen. Efter några månader av tystnad. Semestern är planerad. Chefen är irriterad och även om vi inte håller med i det stora hela kan vi hålla med i vissa detaljer och konsekvenserna av det är enbart positiva.
Det blir en sommar även i år. Nu återstår bara att boka boende på Gotland till medeltidsveckan.
tankarochvardagslunk 