Energi

Vad tydligt det har blivit sedan skilsmässan hur mycket energi som krävs för att få ett hem, ett liv, att gå runt. Diska, städa, tvätta, planera mat, handla mat, rensa ut urväxta kläder, ha koll på vad som ligger och väntar i förråden, julklappar, födelsedagspresenter, VAB, köra till och från aktiviteter, egentid, träning, jobb, ställa väckarklockan, toapappret är slut, var finns glödlamporna, jobba övertid, utvecklingsperioder, skolbyte? läsläxa, egen läsning, duscha, när tvättade A håret senast, daglig medicin, bilen behöver besiktigas och har jag sommardäck som funkar, tandläkaren måste jag ringa, köpa fröer till kolonin och mjölken har surnat, förrådet är en katastrof, var har jag vad som helst, hänga med i masterchef, diska igen, vika tvätten, var är gympakläderna, nej just det, den här vecka ska de bada, klassförälder, mina skor läcker, borsta tänder, mensvärk, semester vore bra att ha i sommar, men när…

Vilken skillnad det är på att vara två och att vara en. Samma mängd mat, disk, tvätt, betydligt mindre tid att utföra det på. De veckor jag inte har A jobbar jag över, ofta en dryg timma per dag. De veckor jag har A jobbar jag också över, kanske 45 minuter per dag. Vardagskvällar när jag har henne består bara av en mer eller mindre snabb bergochdalbana mot sovande barn. Laga mat, läsläxa, nattning. Nu har vi börjat göra läsläxan på morgonen istället och det fungerar bättre. När A väl sover sitter jag och stirrar in i ett hörn av rummet, orkar inte ta mig för något. Vissa kvällar diskar jag, men oftast inte. Fastnar med bloggläsande. De veckor jag inte har A ska det tvättas, diskas ikapp och allt annat jag inte orkar under A-veckorna. Det är tungt.

Ibland vet jag inte om det är jobbet eller livet som är mest energidränerande. Det är naturligtvis olika olika veckor och när det sammanfaller så blir det extra tungt- Det var det som hände innan jul. Extremt tung belastning på jobbet och dessutom en A som inte somnade på kvällarna. Jag behöver några timmars stirrande in i väggen innan jag kan lägga mig, så när hon inte somnade förrän 23 så gick inte jag och la mig förrän tidigast 01 och det dröjde inte särskilt länge innan det blev slitigt när arbetet dessutom var över min kompetensnivå.

Men.. Nu har jag gnällt tillräckligt om det som varit. Jag tog ett snack med min chef och med schemaläggaren och situationen är bättre. Även andra tog nog ett snack med chefen har jag en känsla av. Nu ska jag ta mig i säng, innan klockan blir för mycket. Jag behöver ju energi till i morgon också.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s