Vuxen

Någon gång i höstas var jag hemma hos mina föräldrar. Mamma och jag fick en lugn stund tillsammans då det fanns tid för samtal. Jag pratade om att vara vuxen, om känslan jag hade som barn, att framförallt pappa kunde allt, visste allt. Mamma var jag inte lika generös mot. Hur jag nu, som förälder, känner att det är så mycket jag inte vet, att ofta försöka göra sitt bästa, men ibland inte ens försöka. Jag känner mig inte vuxen, jag är fortfarande bara jag. Mamma, snart sjuttio år gammal, tittade på mig och berättade att hon känner sig inte heller vuxen.

Två veckor senare var jag på promenad med A. Jag berättade för henne att ibland känner jag mig inte vuxen, och inte mormor heller. A exploderade av skratt, det var det mest absurda, det mest skrattretande hon någonsin hört. Att jag eller mormor inte skulle vara vuxen! Fånerier!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s