Boende, nuläge

En sak som jag funderat mycket på de sista veckorna är det här med vilken typ av boende jag egentligen vill ha.

Nu bor jag i en hyreslägenhet, en trea. Kommunala bostadsbolaget. Det är tre gamla hus som ligger i en triangel (längs tre olika gator), mellan husen finns en stor gräsmatta, med gungställning, sandlåda, några rabarberbestånd och ett (eller två?) äppelträd. Syrenbuskar runt soptunnorna. I mitt hus är det fyra lägenheter, två i bottenplan, två på övervåningen, samtliga treor, i källaren har vi var sitt förråd och en gemensam tvättstuga. Man får nästan alltid tvättid, men ingen städar någonsin tvättstugan. Jag har fått tag i en parkeringsplats precis intill huset. I somras hade grannarna köpt en gigantisk studsmatta som stod på gräsmattan till alla ungars stora glädje.

Jag trivs. Läget är bra (tjugo meter från A:s skola, 800 m från jobbet, 500 m från T). Det är nya tapeter, halvdant golv. Dålig förvaring i köket (inget skafferi, men djupa höga skåp ovanpå kyl och frys där jag inte lyckas få någon ordning). Lite lyhört, jag hör när grannarna bråkar eller har fest, ingetdera särskilt vanligt förekommande. Jag skulle gärna ha en fyra, kombinerat studierum och gästrum, men det fungerar att ha sovrummet fullt med bokhyllor.

Första sommaren var underbar, jag köpte en solstol, satt ute i trädgården om kvällarna, läste bok. Varma ljuva sommarkvällar. Jag gjorde syrensaft, drack Sangria. Andra sommaren, i somras, var usel. Antagligen många orsaker, som allihop la sig på varandra som kaka på kaka. Dåligt semesterschema, dåligt väder, nya grannar, med barn som var/är ungefär i A:s ålder, men har mycket senare vanor. När jag nattade A hörde både hon och jag ropen utifrån och de kvällar jag inte hade henne satt jag aldrig ute i trädgården för att det hela tiden var liv och väsen där utifrån, så den där vilan med en bok efter en lång arbetsdag i sommarljum kväll på gräsmattan, den infann sig aldrig. Jag märkte att jag drog mig ibland även för att gå ut dagtid. Helt plötsligt vimlade gräsmattan av fem ungar förutom A, det var stoj och lek och de hade jätteroligt, men jag orkade inte med ljudet. Jag behövde lugn, så vi höll oss inne och såg på tv. Fast de gånger vi gick ut hade vi jätteroligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s