”Du vet hur det är..”

Återigen jobbar jag en söndag på akuten. A sover hos mig, T ska komma och möta upp när jag sticker, de ska mysa på framför vasaloppet och sedan via affären ta sig hem till dem. När jag slutar jobba på kvällen ska A vara hemma hos oss, gärna sovande.

Men.. A är förkyld, hostar i sömnen hela natten, vaknar mitt i natten för första gången hos mig på en månad (pga de utdragna läggningarna har hon sovit som en klubbad säl). Vaknat och är hemskt snorig, och törstig. Vi sommar om tillsammans. På morgonen är hon ynklig, lilla skrutt. Hon hostar, snorar, gnäller, är tok-förkyld. Hon känns inte varm men har 37,8 grader, lilla skrutt.

Jag ringer T, han behöver tid i sin lägenhet idag, något som måste göras, han är redan på väg mot mig, jag tycker att A känns ganska fräsch ändå, vi kan nog köra ursprungliga planen. Tio minuter senare när T anländer står det klart att det inte funkar. Skruttigheten har tilltagit, A är sjuk, inte vara förkyld. Ögonen glänser, hon orkar inte. Vi samlar ihop vad A behöver under dagen, T vittjar min kyl på havremjölk och sånt han behövde till affären för. Vi lastar in A i bilen och jag kör via dem på vägen till jobbet. Kommer i sista sekunden, men hinner otroligt nog i tid.

Jag jobbar på, växlar några ord med en av de annan (skild mamma med barn i tioårsåldern) som jobbar där, beskriver morgonens kaos och kastar ur mig ”Du vet hur det är..” Hon tittar på mig, säger att Nej, hon vet inte hur det är. Hennes ex vill inte alls ha något ansvar för något som har med barnen att göra, han gör ingenting för att göra hennes vardag lättare, när hon jobbar helg får hennes föräldrar rycka in för han vill inte göra ett knop mer än minimum, de flesta månader inte ens det.. Så nej, hon vet inte hur det är, att ha ett ex som stöttar, hjälper, ställer upp, som sätter barnets främsta i fokus hela tiden.. Hon tycker att vi gör det fantastiskt bra och är imponerad.

Fem minuters samtal, som verkligen lyfte mig idag.

Nu sitter jag här hemma i soffan, med en sovande A som snörvlar och hostar. 38,3 i temp. Jag får vara hemma med denna gosiga lilla skrutt och vara hennes stora, starka. Imorgon ska vi bygga lego.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s