Bokklubbskärlek

Jag är med i tre bokklubbar. En med kollegor, en som en kollega dragit med mig till, men där vi är de enda som arbetar med vård, och en Facebook-baserad., som Jenny drog igång (försökte hitta mig fram till ett inlägg att länka till, men det gick inte). Helt olika karaktär på bokklubbarna, men oj vad jag älskar dem.

Den med kollegorna är av karaktären att vi träffas, äter god mat, pratar om livet, barn, tv-serier vi följer, hur vi får livet att gå ihop, om att jobba mycket eller lite, om chefer, omorganisationer. Om att hinna med att äta lunch på jobbet. Om resor, fredagsmys, känslan att alltid förmana och tjata på sina barn, om att vara tråk-mamman. Vi pratar i munnen på varandra. Det är fantastiskt. Vi arbetar på olika arbetsplatser, på sjukhus och vårdcentraler. Vi träffas kanske varannan månad. Det ger så mycket att vara med i den bokklubben. Ett otroligt nätverk som även underlättar arbetet. Vi pratar om allt, men väldigt sällan om boken vi skulle ha läst. Det där med boken är mest en ursäkt. Oftast är det två eller tre som läst den, av kanske sju. Men det är inte böckerna som är poängen.

Bokklubb nummer två har jag inte varit med i så länge, kanske två och ett halvt år (bokklubb 1 har jag varit med i dryga fem). Där läser vi oftast böckerna, även om det har börjat falera det sista i takt med att vi lär känna varandra mer. Den drogs ihop av två vänner, som i sin tur tog med sig sina vänner och de i sin tur tog med sig sina. Vi är inte så många men vi har olika yrken, i olika städer och bor också på olika ställen men inom en dryg halvtimmes bilfärd. Vi pratar också, om skola, lärare, läxor, om husrenoveringar, drömmar och förhoppningar. Om äventyr! Om våra barn, mycket om våra barn. Men Vi pratar mycket om böcker (de gånger vi läst i varje fall). Om språket, handlingen, slutet (har man inte läst klart får man skylla sig själv). Om bokens tjocklek, om författaren. Om associationer vi fått när vi läste, andra upplevelser av författaren. Även denna bokklubb blir jag alldeles varm i magen av. Att prata om barn, uppfostran och vardag med de som har äldre barn (även om många också har yngre) ger mig mycket inspiration. Vad som kan vara bra och dåligt i skolmiljö, om hur olika lärare hanterar olika situationer (självklart har vi en lärare med i gruppen). Jag tänker mycket på A och hennes skola. Vad härligt det är att träffas denna spretiga grupp kvinnor som jag inte umgås med i vardagen, men som ändå finns där!

Facebook-bokklubben har funnits kanske ett år, knappt. Jag har aldrig träffat någon av deltagarna i verkliga livet, men följer en del via deras bloggar. Det gör att bokdiskussionerna verkligen handlar om böckerna. Det är många med, vi bor i olika länder med olika erfarenheter. Vilka spännande diskussioner det blir, någon som rest länge i ett land där en bok utspelar sig vilket gör att jag helt plötsligt kan se andra sidor av boken, när jag förstår den bakomliggande kulturen. Jag får reflektera mer över mitt läsande, mina tolkningar. Det kändes först (innan) lite märkligt att diskutera via Facebook, men redan vid första boken släppte det. Det vore spännande att träffas i verkligheten, men samtidigt tillför det något i diskussionen att skriva ner dina synpunkter, att välja orden, låta sig själv prata till punkt. Jag har tid att fundera på följdfrågor, kan lärare koma tillbaka till ämnet.

Jag gillar mina bokklubbar!

Annonser

2 thoughts on “Bokklubbskärlek

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s