Politik, bakgrund

Min farfar var politiker. Kommunalpolitiker. Socialdemokraterna. Hemma hos mina föräldrar finns ett inramat porträtt av Olof Palme på väggen i finrummet, bredvid gamla kavajslagsmärken med olika symboler och texter som har med socialdemokratin att göra. Där finns också simborgarmärken, löpningsmedaljer och annat blandat.

Jag minns några få tillfällen under uppväxten då mamma och pappa tog på sig kostym respektive dräkt. Det var högtidliga tillfällen. Varje gång det var val och den gången de gick till banken för att betala den slutliga avbetalningen på huslånet och därmed vara skuldfria. Det har satt sina spår.

Jag är uppfostrad att rösta rött. Pappa arbetarklass, mamma från bondesläkt, den första i sin familj att ta studentexamen och därefter läsa vidare på högskola. Det har alltid varit en självklarhet att hjärtat ligger åt vänster (bildligt och anatomiskt). Men det här med politik. Jag har inte haft någon koll. Alls. Jag har skämts över hur dålig kunskap jag egentligen har om de politiska ideologierna. Framförallt har jag legat åt vänster för att det är så vi alltid röstat i min familj och det är så jag är uppfostrad. Jag har skämts över att jag inte satt mig in i politiken, men samtidigt tyckt att mina föräldrar har vettiga åsikter om människovärde, skatter, allas rätt till sjukvård och utbildning etc så att om de har landat åt vänster utifrån de åsikter de har kan jag känna mig trygg i att jag också ligger där någonstans i den rödgröna röran och skvalpar.

Jag är naturvetenskapligt skolad, det där med samhällsvetenskap och partipolitik har jag aldrig satt mig in i. När jag gick i högstadiet var det val sista året, följaktligen var det inget val alls under mina gymnasieår. Det hade nog varit bra för min kunskap om Sveriges politiska partier om det varit det, för då hade jag nog tvingats lära mig mer om politik. I nian hade vi någon slags parti-debatt inför valet, vi hade grupparbete, fick sätta oss in i ett partis politik och sen försöka förklara för de andra eleverna i klassen varför just det partiet var bäst. Jag kommer från bondvishan, hösten 2014 röstade 25 % på sossarna, 20 % vardera på moderaterna, centern och sverigedemokraterna. I debatten vi hade i skolan (i mitten av nittiotalet) blev en vän lottad till vänsterpartiet och hon sa att de kommit överens om att det var ingen idé att protestera mot de av klasskamraterna som skulle kalla dem kommunister för det var ju så det var. Kommunist var ett skällsord för många klasskamrater och jag förstod inte varför. För det hade vi inte lärt oss något om.

Jag önskar att jag kunde mer om politik, inte bara om vad partierna säger att de vill idag utan om ideologierna som ligger bakom. Tyvärr tror jag inte alltid att det överensstämmer. Ibland känns det som att partierna vill vara populistiska och bara få röster och så ändrar de lite på vad de tycker så det ska låta bättre.

När jag första gången träffade T:s familj frågade hans pappa ut mig. ”Du är väl inte moderat?” T är samhällsvetenskapligt skolad. Han har lärt mig mycket. Det här att högerns ideologi i mycket handlar om individens frihet hade jag aldrig lärt mig. Varför lärde vi oss inte sånt i skolan. Varför var den enda partipolitiska utbildning jag egentligen fått baserat på våra grupparbeten i nian?

Jag har alltid röstat på något av partierna till vänster till riksdag, mer spretigt till kommuner och landsting. Men jag har alltid känt att jag vill sätta mig in mer i det där med politik. Jag vill veta vad som skiljer de olika partierna åt, och fundera över var jag står.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s