Flyktingar

Det är så många som säger att vi inte kan ta emot fler flyktingar nu, som säger att Sverige är nära en kollaps. Det pratas och ursäktas och förklaras.

Jag vet inte vad jag själv riktigt tänker. När de som jobbar med flyktingmottagandet säger att resurserna inte räcker, det finns inte lärare i svenska så det räcker, inte tak över huvudet, inte tillräckligt många som kan göra pappersexercisen då är det något vi måste lyssna på. Samtidigt verkar det i nuläget inte finnas några bra alternativ. Och visst, det räcker säkert med dåliga alternativ, för de är ändå bättre än den situation de kommer från, det de flytt från. Men samtidigt vill jag ju inte att man ska börja kompromissa, skapa andraklass-samhällen, med andraklass-invånare, eller tredjeklass, eller…

Det är som att många ropar ”såhär kan vi inte ha det”, men ingen har något konkret förslag på lösningar, på hur vi kan göra istället, för nej, jag tycker inte att stänga Sveriges gränser är en lösning på flyktingsituationen. Och ungefär där blir jag förbannad på mig själv; ”flyktingsituationen”, ”flyktingproblemet”, det är ju inte flyktingarna som är problemet, så varför använder jag ens det ordet? Människorna som flyr är en konsekvens av kriget/konflikten i Syrien/Irak. Det är det kriget som är problemet, inte flyktingarna, de är offer. Jag förstår inte varför världen gjort så lite för att faktiskt komma till rätta med kriget. FN, Nato, EU, vad händer egentligen? Vill vi verkligen göra något för att förbättra situationen för alla dessa människor på flykt måste vi bekämpa orsaken till att de flyr.

Ofta känns det som att människor är väldigt fyrkantiga. När de säger att vi inte kan ta emot fler flyktingar verkar det som att de tycker att nu måste vi stänga Sveriges gränser. Jag tycker de drar det på tok för långt. Bara för att vi inte verkar klara att ta emot tiotusen per vecka så betyder ju inte det att vi inte klarar att ta emot fler flyktingar, det betyder bara att vi inte klarar det i den hastighet de nu kommer i. Men femtusen per vecka kanske skulle gå strålande?

Jag tycker att det här är jättesvårt, jag vet för lite, läser för lite, vet knappt hur asylprocessen går till. Att söka asyl eller uppehållstillstånd, vad är skillnaden? Samtidigt känner jag att vi borde kunna göra så mycket mer. Alla dessa människor som flyr hemskheter jag inte ens kan tänka mig, det är klart vi måste göra allt i vår förmåga för att hjälpa dem. I Sverige, i Europa, i Mellanöstern. Och det torde finnas mer att göra på alla tre områdena. Jag är lite rädd att vi slår oss för bröstet här i Sverige och tycker att vi har gjort vårt, nu är det någon annans tur, men det är ju inte så det funkar. Går det inte ihop, höj skatten med en-två-fem procent, som ett akuttillskott, man kan alltid sänka den sen. Lägg pengarna på att bygga akutboenden, samordna flyktingmottagandet, göra upp en plan för integrationen, anställ folk, skapa snabbkurser i pedagogik fem veckor och sfi tio veckor. Bara för att börja med något. Jag har ingen aning, men det borde finnas kompetent folk som sitter med lösningsförslag.