Mens

I morse, innan det var dags för fritids lyssnade jag och A för första gången på barnkanalens mens-låt.

Det är höstlov här. Egentligen är det min vecka, vilket innebär långa dagar på fritids. Men eftersom det händer så mycket kul här i stan, teatrar, aktiviteter på bibliotek, museum och bio så har vi lappat ihop ett schema som innebär att T hämtar A från fritids tidigt och överlämnar henne till mig när jag slutar jobbet.

Ikväll, när jag fick A berättade hon för mig att hon hade visat pappa mens-sången på nätet. Hon hade sjungit den för honom. Men hon fick inte det. Bara hemma, inte på andra ställen, inte överallt. Och så sa hon något om äckligt. Så jag frågade och hon tycker inte mens är äckligt, inte pappa heller, men det kan finnas andra som tycker det.

När hon hade somnat ringde jag T. Hans version var helt annorlunda. A hade velat sjunga sången hela tiden, överallt. Först hade de varit på biblioteket och pysslat. A sjöng sången, på vägen dit, där och på vägen därifrån. Sen hade de gått på restaurang. A sjöng sången, på vägen dit, där… Och ungefär där var det som T försökte få A att förstå att det kanske inte lämpar sig att sjunga om mens på en restaurang där folk sitter och äter. För vissa kanske tycker att det blir lite äckligt. Det hade inte funkat. Först när T sa till för tjugonde gången (kan vara en mild överdrift) hade A slutat sjunga sången.  När de var klara på restaurangen började hon igen!

Annonser

One thought on “Mens

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s