Vågor

av

Det är så märkligt hur det går i vågor det här med att vara förälder. Hur vi kan ha några veckor då ingenting funkar, vi krockar, bråkat, surar och muttrar. Sedan vänder helt plötsligt allt och vi myser, skrattar, kan se med överseende på den andres misstag och skrattar lite till. Där är vi nu.

3 reaktioner på ”Vågor”

    • Det ligger nog mycket i det. Vi hade det tyvärr dåligt för länge. De perioder som var bättre var nog det mest för att vi inte orkade bråka mer, det ledde ju aldrig till att något blev bättre, så i perioder gav vi upp och då infann sig en känsla av frid bara pga bristen på bråk. Men orsakerna till bråken fanns ju kvar, vi orkade bara inte.

      Tack för att du kommenterar ibland, det gör mig glad!

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar