Januari 2015

Januari i år. A och T kommer hem efter att ha varit i norr hela julen. Jag har saknat A, mycket mer än vad jag hade trott. T:s pappa har precis gått bort, efter en lång utdragen dödskamp och en ännu längre kamp för att få rätt behandling och framförallt rätt vård för sin cancer. Det fick han inte. T var slutkörd.

Vi åkte gemensamt upp på begravningen, lång tågresa både dit och hem. Några dagar där uppe. Många samtal. Det är bra. Välgörande. Jag får vara ett stöd, jag görs delaktig. Det är bra både för mig och dem. Vi bekräftar att vi är en familj, trots skilsmässan.

Vi är hemma fyra dygn och en natt. Jag är på jobbet jämt, jobbar femtio timmar på den tiden. Därefter London.

London är intensivt, bra. Vi är trötta, det har hänt mycket sista veckorna. Planeringen som vi visste att vi behövde för att det skulle bli bra har vi inte orkat göra. Det blir bra ändå, men på grund av vår trötthet tar allt längre tid än vad vi tänkt och T är en obotlig tidsoptimist. Ändå blir det över all förväntan.

Vi kommer hem. Vardagen tar vid. En dag exploderar jag, jag skäller ut T efter noter. Jag minns inte för vad. Efteråt känns det bättre. Jag kan tänka klarare. Det hela resulterar i ett sms.

image

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s