Ibland blir det lite för mycket otur

Vi har varit bortresta över helgen, kom hem lagom till att det mörknade. Ikväll var det en spökpromenad som man kunde gå som även var för sådana små barn som dottern. Så vi drog iväg. Det var mysigt! Massa ballonger upphängda i skogen och över varje ballong hade de hängt ett vitt litet lakan, ritat mun och satt dit reflextyg som ögon. Vi gick i mörkret med våra ficklampor och letade efter spökena. Tyvärr hade vissa av de levande spökena som också fanns där och gömde sig mellan träden hunnit tröttna, trots att vi kom i tid.

Jag gick där och njöt i godan ro (skog, mörker, någon lykta här och där, för mig är det njutning) när dottern börjar klaga mer och mer. Det var tråkigt, det var ju bara söta spöken, snälla spöken, mylingar! Det hände ju ingenting. Jag försökte uppmuntra och prata om det roliga med att vara i skogen när det är mörkt, men hon köpte det inte! Då var det en vit figur som låg på marken. Den rörde sig inte. Dottern lyste med sin ficklampa, figuren rörde sig inte, vad var det? Dottern gick närmre! Bakom oss hoppade det plötsligt fram ett skelett och sa bu!

När vi hade gått klart spökvandringen fick vi sitta runt en eld och få kaka och varm saft. Mys!

På vägen hem åkte vi förbi McDonalds (bokveckor i happy meal just nu) och köpte lite mat. Väl hemma satte vi oss och åt och sen gick allt snett.

Klockan var mycket, jag åt snabbt, dottern långsamt. Dottern var trött och trots att hon sa att hon var hungrig tydde takten på det motsatta. Hon böjde sig fram lite oförsiktigt och helt plötsligt var det apelsinjuice över hela bordet som droppade ner på golvet och på stolen. Jag torkade och torkade. Hon åt långsamt, jag torkade. Till slut hade jag torkat upp (det var ett helt glas fullt). Hon åt, det började närma sig slutet. Hon fick äppeljuice, ett helt glas fullt, om möjligt ännu mer än i det första, gissa vad som hände?! Den här gången rann det inte över golvet utan det for med fart och täckte stolsdynan, stolens alla springor och pinnar, spisluckan, köksskåpens dörrar, flera kvadratmeter av golvet, ut i hallen. Jag torkade…

Trött mamma, trött dotter. Törstig dotter som grät efter saft, mamma som vägrade, vatten! Jag torkade, monterade av stolsdynan, spolade under kranen, torkade alla ovan beskrivna ytor samtidigt som dottern grät och sprang fram och tillbaka i röran. När jag var klar i köket fanns det spår i hallen och på toaletten.

Nu är klockan nio. Dottern ligger i sin säng. Jag har läst saga. Normalt sover hon vid halvåtta, det gör hon inte nu, men förhoppningsvis snart.

Vi har haft en bra dag, så tråkigt med olyckshändelser på slutet som sätter en negativ prägel på dagen. Det var värt att det blev sent för att få gå spökvandringen. Men jag hoppas hon somnar snart!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s