Att definiera mig själv

Jag har de sista dagarna/veckorna funderat på hur jag definierar mig själv och hur det har ändrats över tid.

Innan dottern föddes minns jag inte. Kanske att jag när jag skulle beskriva mig själv angav ålder eller yrke. Gift var nog inte ett av de första orden som dök upp. Självklart berodde det på sammanhang. I mångt och mycket definierade jag mig nog som barnlös, vi försökte länge innan hon blev till. På nätet och i privata skriverier var nog barnlös ett av de högst prioriterade orden, men på jobbet var det inte många som visste att vi försökte, även om säkerligen alla misstänkte det.

Nästa steg i tillvaron, jag var gravid. Även då var det inte många på jobbet som visste något. Jag berättade för få och jobbar tyvärr på en väldigt icke-skvallrig arbetsplats. Landstingspyjamasen döljer det mesta av växande magar och när en kollega frågade mig med två och en halv månad kvar till beräknad förlossning varför jag inte fanns med på nästa schemaperiod fick hon en stor överraskning..

Dagen dottern föddes blev jag mamma. Det blev min nya identitet. Situationen mellan mig och maken blev akut, bråken avlöste varandra, jag mådde psykiskt dåligt, men jag var mamma.

Nu är situationen svårare. Jag är fortfarande mamma, men när jag letar efter ytterligare ord att beskriva mig blir det svårt. Åldern känns inte så intressant, och alla ord som nyskild, skild, singel känns som att de mest handlar om att klassificera mig i relation till någon annan. Jag känner att utöver relation till min dotter handlar mitt liv just nu om relationen till mig. Efter att ha levt i relation med exmaken i fjorton år så känns det som att det viktigaste i mitt liv nu är att hitta mig själv igen. Vem är jag när jag är bara jag? Vad drömmer jag om, vilka mål vill jag ha? Vad ska jag spara till, vad är viktigt för mig? Under så lång tid har det handlat om kompromissande, vad vill vi. Det är svårt att ändra tankesätt. Det är spännande också, men framförallt svårt. Jag vill hitta saker i mitt liv som ger mening och även om dottern är den självklara meningen måste jag också ha ett eget liv. Jag är inte längre nöjd med att bara vara mamma, jag vill vara Lisa också. Men vem är den där Lisan egentligen? Det hoppas jag att jag har ett svar på när det här året lider mot sitt slut!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s