Att använda barn som tillhyggen

Disclaimer: Allt nedan är min åsikt, andra kan tycka på andra sätt, jag kan ha fel. Jag tänker dock inte skriva i varenda mening att såhär tycker jag, det ingår liksom i kakan…

Jag är av den uppfattningen att en av de viktigaste uppgifterna en förälder har är att inte göra sitt barn illa.

Därför blir jag så ledsen när jag läser eller hör om föräldrar som använder sina barn som tillhygge i skilsmässor. Jag förstår att det kan bli så ibland när känslorna svämmar över, om man känner sig lurad, sviken, utpressad, utsatt, övergiven. Om man känner sig i underläge gentemot den andre, oavsett om det är pga ekonomi, att den andre har tänkt på skilsmässa länge och sedan överraskat en med en klar plan över hur man ska gå till väga, pga ensamhetskänslor, pga ojämlika förhållanden och uppbrott på vilket sätt det vara månde. Jag förstår att det kan bli så ibland och jag vet att det är vanligt.

Men.. Oavsett hur underlägsen eller sviken du känner dig, och av vilka anledningar det än må vara, så är ditt barn den som verkligen är i underläge. Ditt barn som du är ansvarig för. Det är ditt ansvar att skilja på vilka saker som barnen faktiskt inte har någonting att säga till om; huruvida ni ska skilja er eller inte, var barnet ska bo (i varje fall om det är små barn), var du som vuxen ska bo, jämfört med de saker som barnet faktiskt får säga till om; tex vilka leksaker som ska finnas hos vilken av föräldrarna, vilka böcker etc, etc. De saker/ämnen som barnet inte har någonting att säga till om ska heller inte diskuteras framför barnet. För barnet förstår inte och tolkar därför informationen på sätt som inte är samma som en vuxen tolkar på.

Om jag och exmaken hade diskuterat framför dottern huruvida vi skulle fira jul ihop eller ej så hade hon trott att hon hade något att säga till om i frågan och det hade hon inte! Hade vi diskuterat huruvida vi skulle skiljas eller inte framför henne hade hon på samma sätt trott att hon hade något att säga till om i den frågan och det hade hon verkligen inte. Huruvida vi skulle skiljas eller inte var något som bara hade med oss vuxna att göra och därför diskuterades det när hon sov. Eller i väldigt förtäckta ordalag så att vi inte alltid själva förstod vad vi menade när hon såg på tv… Det är mitt ansvar som förälder och det är hans ansvar som förälder. Det är bara mitt och det är bara hans. Med det menar jag att om en av oss vid något tillfälle glömde oss då var det den andres ansvar att säga till. Det låg på oss båda att säga stopp. Om jag glömde mig och han fortsatte då var det båda som hade gjort fel. Att säga att den andre började var aldrig en ursäkt! Men då hade vi det klart uttalat mellan oss att vissa saker var mellan oss vuxna, vad svårt det hade varit om vi inte hade det uttalat.

Annonser

4 thoughts on “Att använda barn som tillhyggen

  1. Jag läser din blogg ofta, tänker lika ofta att jag ska skriva en kommentar men fastnar i formuleringarna. Det jag brukar försöka få fram är att när jag går in här och läser så upplever jag ofta att dina ord får mig att tänka, känna mig bekräftad i mina funderingar, och jag kan känna tillförsikt inför framtiden. Ibland känns det märkligt, och småskumt, kanske därför det känns svårt att kommentera. Vi känner ju inte varandra. Fast kanske det är vad som gör det. Jag vet att jag skrev det sist jag kommenterade men det tåls att upprepas; tack för att du delar med dig.

    Gilla

  2. Tack! Dina kommentarer gör mig glad! Det är gott att höra att det jag skriver betyder något för någon annan. Även om jag skriver framförallt för mig själv så är det ju något av en egoboost varje gång jag inser att andra kan finna något i det jag skriver.

    Gilla

  3. Håller med! Ett barn ska aldrig behöva hamna i mellan eller tvingas välja mellan föräldrarna. Men sen fattar jag ju att det dör är enklare i teorin än i praktiken.

    Gilla

  4. Jag kan så lätt förstå dem som inte orkar tänka på någon annan när man själv mår skit. Det är som du säger, i teorin är det lätt. I praktiken är det nog emellanåt omöjligt. Huvudsaken är väl att man inser själv vad man gör och att det inte är bra, för då har man ju målet att komma därifrån..

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s