Dåligt föräldraskap?

Har ånyo haft en jobbig eftermiddag och kväll med dottern. Vi frontalkrockar. Hon och jag. Och jag känner mig så usel för att jag inte klarar att ta ett vuxenansvar och få stopp på det. Men det bara eskalerar. Hon är betydligt mer envis, jag är långsint. Kombinationen är inte bra. Jag är förvånad att jag kan bli så provocerad av en fyraåring.

Idag slutade det med att jag satt och grät när jag läste godnattsagorna eftersom jag kände mig som en så dålig mamma. Och ikväll var sista kvällen vi hade på två veckor för nu ska hon iväg och fira påsk med pappans familj. Det känns så dåligt.

Jag har svårt att se tydligt vad det är som går fel. Det är ingen tvekan om att dottern är otroligt envis och har svårt att göra som auktoriteter säger till henne (enligt både mig och förskolepedagogerna). Hon är bestämd och har starka åsikter. Allt det är ju ett sätt att vara som jag egentligen uppskattar att hon har. Det är något hon kan ha nytta av när hon blir vuxen. Men ibland blir det så fel, när hon till varje pris vill få sin vilja igenom.

Det att exmaken varit sjukskriven hela hennes liv har ju påverkat hennes uppfostran. Hon har aldrig behövt vänta på något, hon hade alltid två vuxna hemma dygnet runt första 18 månaderna. Och även fast jag sen började jobba har vi fortsatt i nästan samma stil. Det är fortfarande ett problem trots att jag försökt jobba mycket med det.

Det att vi bråkade jämt från att hon var drygt en månad till att hon var nästan två år och att enda anledningen att vi inte skiljde oss var att jag inte orkade ta tag i det pga alla bråk har påverkat mig som förälder. Att han inte förrän för några månader sedan för första gången sa att jag var en bra förälder (och inte ens då sa han bra, utan det var mer i termerna tillräckligt bra). Att efter min föräldraledighet mådde jag så dåligt att jag kunde ha blivit sjukskriven men jag vägrade söka hjälp för jag stod inte ut en enda dag till hemma med honom, jag ville bara tillbaka till jobbet. Allt det har självklart påverkat mitt föräldraskap och min känsla av att duga som förälder.

Det känns som att jag inte har några marginaler/resurser i mitt föräldraskap. Hur gör man för att få det?

Imorgon är en ny dag. Jag sa (i ett ögonblick som jag inte är stolt över) till henne att jag ställde in alla våra planer för imorgon eftersom hon var så bråkig, men jag tror minsann att jag planerar in dem igen! Imorgon blir det utflykt!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s