Panikstäd

Det svåra tror jag är att vissa gånger när vi storstädar så har vi någon form av deadline, vanligast att vi ska få besök eller åka bort. Och sista kvällen har vi en tendens att drabbas av paniken, vilket i vårt fall innebär att banankartongerna åker fram och saker slängs ner, ofta helt ostrukturerat, och sen åker kartongerna ner i förrådet. Vilket innebär att när besöket är över då måste de där kartongerna tas upp igen, och i det stadiet är man så nöjd att vi fick det fint att man inte vill se åt någon sak igen. Och då blir det för mycket för mig att se där kartongerna igen, jag orkar helt enkelt inte mer.. Och sen, en vecka senare är det dags för nästa besök och så är den onda cirkeln igång.

Vårt problem är att vi har på tok för mycket saker, i garderober, i skohyllor, i bokhyllor, i köksskåp, leksaker, tidningar, matvaror, kokböcker, och så massa saker som inte riktigt hör hemma någonstans. Och då hjälper det inte att vi egentligen har mycket förvaringsutrymmen, det är inte det som är vårt problem. Men självklart skulle det underlätta om vi bodde större än i en trea.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s